Påsk-skådning....

Det har allt blivit lite fågelskådning i påsk...Först på självaste aftonen med Freddy, vi var ute i sex timmar och jagade efter Stäpphök...Tyvärr fick vi inte se den, som närmast var vi några minuter med bilen från fältet den flög över och sen försvann helt...Jag tror man kan säga att vi finkammade hela Hisingen förgäves...Men men, det är ju så det blir i bland...

I dag åkte jag tillbaka till Getterön med förhoppningen att få någon bild av den Rödhalsade gåsen, som jag såg på långt håll sist jag var där...Efter ungefär en timmes väntande på att den skulle komma fram bakom vassen fick jag se den på riktigt bra avstånd...När man ser den på bild kan man inte tro att den kan gömma sig så väl i en flock vitkindade gäss, men det kan den...

Jag passade också på att se hur det går för Pungmesarna nere i Falkenberg...Dom är väldigt duktiga på att bygga även om det inte riktigt liknar en pung ännu...

Skedand

Rödhalsad gås

Tillsammans med dom vitkindade

En pung blir till

Pungmes

Vitgumpad buskskvätta...

Igår vid frukosten såg jag på nätet att en Vitgumpad buskskvätta hade hittats jämte fyren vid Morups tånge... Den kändes lockande att dra på och när en förfrågan om ressällskap kom på Facebook var saken klar...För första gången i min korta skådarkarriär så skulle jag skåda ensam med en kille jag bara träffat i fält förut..

När jag hämtat upp Freddy vid halv tre så körde vi så fort som lagen tillåter ner till fyren...Blandningen mellan nervositet och adrenalin dom sista 100 meterna fyllde bilen, tänk om den har försvunnit!!!
Det hade den som tur var inte, utan den kom snällt fram för att bli fotad och beundrad...Kryss!!

Det hade även gått ut ett larm under dagen på en Rödhalsad gås vid Getterön...Eftersom det också var en art som vi båda saknade så var det såklart dit vi skulle härnäst...Efter ett snabbstopp för att årskryssa Pungmes och onda rykten om att gåsen inte synts till den senaste timmen var vi framme...

Tyvärr var det ingen rödhalsad i sikte trots att vi spanade allt vi kunde...Men ge upp fanns inte på kartan utan vi bytte från gömslet till en annan skådarplats i hopp att det skulle hjälpa...Det gjorde det inte fast vi nu fick sällskap av tre skådare till...Om den var kvar så borde den vara bland dom över tusen vitkindade gässen...När den stora flocken gäss helt plötsligt delade upp sig så bestämde vi oss för att gå vidare för att kolla om den hade flyttat med...Vi hann gå kanske tio meter från vindskyddet när vi ropades tillbaka, dom hade hittat den...Kryss nummer två av två möjliga var ett faktum...Wooohooo

Det var riktigt kul att hänga med någon som delar fågelintresset så det kanske man skall prova på fler gånger...

Vitgumpad buskskvätta

Nålen i höstacken...

Idag var det dags för den årliga utflykten till Hornborgarsjön och trandansen...Som vanligt missade jag den stora dansen och nöjde mig med lite småhoppande...Fast det var det fler än jag som gjorde, för det var ganska mycket folk i omlopp...Det som lockade mest i dag var en Amerikansk kricka som eventuellt gömde sig i en flock på ca 500 vanliga krickor...Snacka om nålen i höstacken...Jag stod i över två timmar och letade i den kalla vinden, men ingen jänkare fanns att se... Fast jag såg Spetsbergsgås igen så nu är det bevisat...När man väl sett den en gång så är det inte så svårt att få se dom igen...Jag skulle väldigt gärna vilja veta varför det är så???

På andra sidan sjön såg jag Gråhakedopping från gömsle och fick faktiskt en hel del riktigt bra bilder på den...Så fotomässigt var det en riktigt bra dag även om det var fruktansvärt kallt...

Tofsvipan skyddar sitt revir

Grå häger

Spetsbergsgås

Tre tranor

Snyggt synkade Knölsvanar

Gråhakedopping

Trastar...

Min frukostrast tillbringade jag med att titta på trastar av olika slag i Slottsskogen...Klart bättre än att äta tycker jag...Det var Ringtrasten som lockade, som nu har mellanlandat i vår stad på sin väg upp till fjällkedjan där den ska häcka...

Dom två som jag såg var väldigt skygga och ville inte alls att man skulle komma för nära...Då hjälper inte joggare och hundägare som ovetande skrämmer upp dom direkt till...
Det fanns även ett gäng med Rödvingetrastar som födosökte tillsammans med björktrast och koltrast...
Innan jag var tvungen att åka tillbaka till jobbet så fick jag även syn på en Taltrast...Fem trastar på en gång är ju inte något man ser varje dag...

Rödvingetrast

Ringtrast

Taltrast

Kaspisk pipare...

I dag har jag gjort något som inte trodde jag skulle göra...Jag har kört 89 mil för att få se och kryssa en fågel...Visst låter det ganska sjukt...Men så blev det i alla fall...

För två veckor sedan kom larmet om att någon har hittat en Kaspisk pipare på Mörkö utanför Järna...Det är en helt ny art för Sverige och genast började folk att vallfärda dit...
För mig har det varit blandade känslor hela tiden, för det har känts alldeles för långt att åka för en fågel... Tänk om den inte hade varit där när jag kom fram...Hur grinig hade jag inte varit då??

Men i går bestämde jag mig och i morse klockan 05.00 lämnade jag Göteborg...Väl framme så låg den lilla rackaren och vilade på väldigt långt håll med ryggen emot...Det var bara att hoppas på att den skulle bli på humör att visa upp sig...Samtidigt växte samlingen människor med kikare och kameror hela tiden...Så när Sveriges just nu mest fotade fågel väl reste sig upp efter ungefär en timmes väntande och vände sig mot oss kom det ett högt och spontant ååå från ett femtiotalet fågelskådare...När piparen väl var på fötter så bjöd den rikligt på sig själv och promenerade fram till folksamlingen där kamerorna surrade som en svärm ilskan getingar...För oss var den precis som en Hollywood stjärna är för vanligt folk, vacker och spännande... 

Så nu är jag en av dom tusentalet skådare som har fått njuta av en riktig raritet för första gången på svensk mark...För även om hela grejen bara verkar konstig, så känns det faktiskt väldigt bra just nu...

En liten del av folket på plats...

Stjärnan själv...