Mårdarna...

Nu har alla pusselbitarna fallit på plats, fast vi tar det från början...Tidigare i våras hörde vi små krafsande ljud i väggarna på landet och varit helt säkra på att det var skogsmöss...Sen kom lukten av dött djur...Vad kom den ifrån? Jag fick krypa under huset med ficklampa utan att hitta något... Sen blev det högre krafs från väggen och det gnällde där inne...Då trodde vi att någon hade fastnat och inte kunde komma ut...Det fanns bara en sak att göra och det var att bryta upp gipsväggen och befria vad det nu var...Men det enda jag hittade i hålet var en död fågel...Kan det ha varit fåglar som byggt bo? Fast det var skumt att den inte hade något huvud...Nu kunde vi tydligt höra hur det sprang runt någon i väggen och genom ett litet hål på utsidan vid taket såg jag två ögon som stirrade på mig...Det var mård... Häftigt, spännande och jobbigt på samma gång...Hur skall vi bli av med dem...Vi vill ju inte att dem skall släpa in döda saker som skall ligga och lukta i väggarna, samt hur går det med isoleringen?...Den största frågan var hur många är det där inne och skall jag lyckas få någon bild på dem...

I Fredags när vi kom upp fick vi för första gången se en liten mårdunge komma smygande vid uteplatsen... Fort in med Isa i huset så hon inte skulle få för sig att det var mat eller att hon skulle behöva skydda sitt revir...När jag sen smög runt till baksidan huset var den där...Så liten och söt..Jag kunde smyga ganska nära och få fina bilder på den innan den försvann in under huset...Senare på kvällen skrek den och ville komma tillbaka in i sitt bo, fast den kunde inte klättra upp själv...Någon av föräldrarna satt där inne och lockade på den med dova morr..

I går när vi åter satt på uteplatsen dök det plötsligt upp tre små huvuden..Tre ungar var ute och var väldigt nyfikna...Isa stod på någon meters håll och bara tittade på dem när den ena av dem var på väg upp på altanen.. In med stackars Isa igen...Precis som dagen innan försvann de in under huset och tillbaka till baksidan...Där lekte de lite innan de la sig i solen för att sova tillsammans...Vilken upplevelse att få sitta på någon meters avstånd och njuta av dem små söta...Fast på kvällen när de ville tillbaka in och föräldrarna morrade på mig var det faktiskt lite läskigt...

Hur gör vi nu? Det känns som de nästan är tama och helt orädda vilket inte är så bra... Vi vill ju även kunna släppa ut Isa igen...Kommer dom flytta ut när ungarna kan klara sig själva? Eller hur skall vi bli av med dom, så vi kan spika igen ingångshålet...Räcker det att köra musvarnaren på vinden? Är det någon som vet eller har några tips så tar vi tacksamt emot dom...Så länge det inte skadar dem så är vi villiga att testa det...

Även skogsglantan är uppdaterad...

Alpkaja i Halmstad...

I Fredags var jag och Freddy i Halmstad för att titta på Sveriges första fynd av alpkaja... Den lever ju normalt nere  i alperna och borde inte alls vara här...Men det var den och den var väldigt vacker...Om den flugit hit själv från dom höga bergen eller om det är en rymling är i dagsläget väldigt osäkert...Så om den får räknas som ett kryss eller inte återstår att se...Senare på eftermiddagen försvann den och den har inte synts till sen dess...Så jag är väldigt nöjd med att ha fått se den i alla fall...

Möte med rävar...

När jag och Isa var ute på kvällspromenaden på landet häromdagen, kom det två rävar och korsade vägen en bit framför oss... Det var en vuxen med sin unge... Först såg dom oss inte men när dom väl upptäckte oss blev det en väldans fart...

Vi har fått fler djur på landet också... En mård familj har flyttat in på vinden... Lite spännande och jobbigt på samma gång...Det negativa är att det är ett väldigt bråkande på ungarna i väggarna och dom förstör ju isoleringen...Men å andra sidan är det väldigt häftigt att naturen flyttat in i vårt hus och det är ju inte varje dag man får se en mård... Vi får hoppas att radio på hög volym och musvarnare kan få dom att flytta... Isa bryr sig inte speciellt mycket om dom...Hon kan lyssna lite vid väggen när dom gnäller men annars så är dom ganska ointressanta...

Vi är upptäckta

Dags att sticka

Då går det undan

Biätare, ringand och turturduva...

Kom precis tillbaka från en helg på Öland med Isa... Vi åkte ner i fredags morse och stannade bara snabbt till vid källtorps våtmark i Falkenberg där jag kryssade ringand... Det kändes som en bra start på resan och bättre skulle det bli...Dom har haft biätare på Öland sen i lördags då dom såg en flock på 20 stycken...Sen har den tunnats ut hela veckan och nu var jag orolig att dom skulle vara borta...Det var dom inte! Fyra stycken höll till på södra udden så där blev det kryss nummer två... Jag avslutade dagen med att få se turturduva vilket gav det tredje krysset... Helt galet... Nu kunde jag koppla av resten av dagarna och bara njut skåda och promenera med isa... Det gick hur bra som helst att åka själv med henne... Hon blir bara duktigare för varje dag...Sammanlagt såg jag 81 olika arter fåglar vilket jag var ganska nöjd med... 

Ringand

Biätare

Rapphöna med duvorna

Turturduva

Småtärna

Tofsvipa unge

Isa på Allvaret

Varmt och gott i solen

Stenskvätta

En uppskrämd räv sprang över vägen

Brun kärrhök jagar i morgonsolen

Grå flugsnappare ruvar

Lite ödsligt

Rödhuvad törnskata...

När Freddy ringde mig vid elva-tiden idag och upplyste att det fans en rödhuvad törnskata i Kungälv, var det bara att tacka för i dag på jobbet och flexa ut... 
När jag kom fram var det en del skådare uppställda på rad mitt emot en stor hög med ris ... Det visade sig att den suttit där inne den senaste halvtimmen inskrämd av en sparvhök, så det var bara att ställa mig med resten av gänget och hoppas på det bästa...Efter ungefär 10 minuter började den att röra på sig igen och hoppade fram och visade upp sig... Efter 50 sekunder tyckte den att det fick räcka och flög iväg bort...Tur att man var på hugget... Dryga halvtimmen senare hittades den igen mitt ute på ett gräsfält fast nu var den några hundra meter bort istället för 15 som den var innan... Som bäst med lite förflyttning blev det runt 100 meter, men eftersom det var en så vacker fågel och solen sken så hängde jag kvar en tag och tittade mig mätt...Det blev ett väldigt oväntat nytt kryss och ett steg närmare det stora målet...

Detta är den tredje törnskata sorten jag ser...Den vanliga törnskatan ser jag varje år på Öland och förra året var vi i Stockholm och tittade på svartpannad törnskata...Har jag tur kan det nog bli fler..

Törnskata

Svartpannad törnskata

Rosenfink och vaktel...

Det har varit fullt upp på landet det sista med min mossträdgård...Den är inte riktigt klar än men det börjar arta sig.. I helgen fick jag plantera födelsedagsträdet som jag fick av Stina... Det blev en gyllenlönn som jag tycker är ett av dom vackraste träden...Hur kul det än är att pyssla och skapa i trädgården får man ändå försöka klämma in lite fågelskådning också ibland...I fredags när vi var på landet och hade semester var jag uppe i ottan och letade rosenfink...Vid en bro ungefär en kvart från vårt hus har folk sett den tidigare så dit åkte Isa och jag...Där fanns det mycket riktigt två hanar som satt och sjöng mot varandra...Lite skygga var dom dessvärre, men väldigt trevligt att se och lyssna på...

I trädgården är det fullt ös på småfåglarna...Talgoxen har ungar i holken på gäststugan och varje gång man går förbi så tigger ungarna efter mat...Vi har också två hanar av svartvit flugsnappare som vill bilda familjer men det verkar inte vara på gång riktigt än...Dom kollar i alla fall in dom lediga holkarna och sjunger för full hals...

I går kväll var jag ute och lyssnade på nattsjungande fåglar...Det var främst vaktel som jag var väldigt sugen att få höra för det skulle bli ett nytt kryss... klocka 23,05 fick jag in den ute i Säve och när jag ändå var i farten så stannade jag till på hemvägen och års lyssnade och kryssade gräshoppssångare...För er som funderar på hur det funkar med att kryssa något man inte sett utan bara hört, så går det hur bra som helst...Så länge man kan identifiera fågeln på lätet så är det lika bra id som synen är..

Rosenfink

Och en till

Svartvit flugsnappare

Kollar om holken duger

Min fina gyllenlönn som jag fick i födelsedagspresent av Stina

Mossträdgården börjar ta form