lördag 30 december 2017

Vitryggig hackspett...

I går morse vid femtiden gav jag mig iväg mot Närke. Jag skulle nämligen på hackspett-safari i Garphyttans nationalpark. Det fanns chans att få se sex stycken olika vilket är väldigt häftigt. Den största anledningen att jag åkte dit var att det finns en vitryggig hackspett där. Det är på listan över våra hotade arter och är väldigt ovanlig. Sen att den kan vara väldigt svår att upptäcka kunde ju inte få hindra mig från att försöka.
Jag var framme vid nio tiden och då hade den setts vid något som heter skomakartorpet drygt en kilometer från parkeringen. Jag träffade en farbror som hette Conny som kunde området och var villig att visa mig vägen. Efter ungefär 200 meter hördes en hackspett ropa. Conny sa att det var tretåig hackspett och den har jag inte på min årslista. Vi delade på oss och smög mot ljudet och precis innanför trädridån satt en hackspett på en stock på marken och hackade. Men det var inte tretåig utan vitryggig!!! Snacka om tur. Jag drog av några bilder och smög bort till Conny. Han larmade ut den och jag försökte hålla koll på den, men skygg som den är försvann den nästan omgående innan folk hann fram till oss. Trots att det var massa folk som letade hela dagen syntes den inte mer. Ibland har man tur. Nytt livskryss. Jag hann att få se både tretåig, större hackspett och spillkråka innan jag åkte in till vandrarhemmet i Örebro för att sova.

Imorse var jag tillbaka i nationalparken vid åtta tiden och fick faktiskt se vitryggig en gång till. Men den roligaste i dag var gråspett. Det blev en bra lite resa med fem olika hackspettar och lite annat smått och gått.

Vitryggig hackspett

Tretåighackspett

Spillkråka


Vitryggig dag två

Vitryggig hackspett

Gråspett och stjärtmesar

Gråspett

Domherre

Gryningen

Nationalparken















fredag 22 december 2017

Större gulbena...

Klockan 13.25 kom det ett larm om att en Större gulbena födosökte vid Amundön i Göteborg. Det var bara att släppa allt på jobbet, stämpla ut, byta om och kasta sig i bilen. Efter ett supersnabbt stopp hemmavid för att hämta kameran och tubkikaren stod jag och tittade på fågeln 14.30. Ganska bra jobbat tycker jag.  Att jag skulle få ett nytt livskryss idag hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat drömma om. Riktigt kul. Tyvärr blev det inga bra bilder pga långt avstånd. Men är den kvar i morgon kanske Enya och jag gör ett nytt fotoförsök.

Många skådare på plats.

Större gulbena


söndag 17 december 2017

Mindre korsnäbb...

Vid nio tiden i morse åkte jag och Enya iväg för lite skådande i Göteborg med omnejd. Temperaturen stod på -8 och solen var på väg upp på en klarblå himmel. Målet idag var att få fota lite. Den sista tiden har jag alltid tagit handkikaren istället för kameran och så kan vi ju inte ha det. Ett bra beslut visade det sig, för vi träffade på en liten flock med mindre korsnäbbar. Dom var ganska orädda och lät mig komma på ett skönt fotoavstånd. Jag hade typ inga bra bilder på dom innan så det var kul. 

Enya njuter av utsikten

Mindre korsnäbb

Honan

Hanen

Knölsvanar

Ormvråk

Salskrake

En hona och två vita hanar









lördag 16 december 2017

fredag 8 december 2017

Klykstjärtad Stormsvala...

Stormvarning över Kattegatt betyder för en fågelskådare som mig, ta ledigt och stå vid havet med kikare när solen går upp. Detta var precis vad jag gjorde i dag. Det blåste på riktigt friskt ute vid kråkudden i morse med vindbyar upp mot 21 m/s. Då är man ganska nöjd att man stoppade i sig dom där extra chipsen, så man står stadigt och inte blåser omkull. Jag hade en liten önskedröm om ett nytt livskryss och kanske ett årskryss, men mest var jag ute för att bättra på min totala decemberlista. När jag steg in i vindskyddet var vi tre stycken som ivrigt spanade och det kändes skönt att inte vara själv. Det där med att vara själv hade liksom inte gått även om det var vad man själv ville. Som mest tror jag vi var 15 stycken som trängdes. Folk fick sitta framför dem som stod så att alla skulle få plats och kunna se någorlunda. Jag hade ståplats och jag kan villigt erkänna att jag var helt död i min rygg när jag kom hem efter sex timmar. Vad fick jag då se och hur gick det med min lilla önskedröm? Mycket bra faktiskt. Decemberkryssen rullade in och det blev 13 nya. Det blev ett nytt årskryss med en bredstjärtad labb och det blev faktiskt ett även ett nytt livkryss även om det var på håret. Helt plötsligt ropar någon i vindskyddet att en liten helsvart fågel kommer 800 meter ut och går mot syd. Jag hittar den inte!! Den artbestämdes till klykstjärtad stormsvala och hur jag än letade lyckades jag inte få in den i kikaren. Fler och fler ropade glatt att dom såg den. INTE JAG. Paniken började komma krypande och jag lyckades på något sätt att missa och så försvann den.
FY Fan. Jag var som ett litet åskmoln som undvek ögonkontakt och stod och surade. Det var ju bättre att den inte kommit alls än att det bara var jag som missade den. Den enda i vindskyddet som inte sett den tidigare. Men min sura min blev till en glad. För det kom faktiskt en stormsvala till och denna gången fick jag in den. Whoohoo Man kan lätt säga att detta var välspenderad flextid.


Bredstjärtad Labb

Labben igen

Klykstjärtad Stormsvala

Storlabb

Havssula



Sjöorre

Skärsnäppa

onsdag 6 december 2017

Julskivan 25 år...

Igår var det dags för spelning igen och ännu en gång var det Håkan  som låg bakom det hela. Fast till skillnad från i lördags så var det varken hårdrock eller på hemmaplan denna gången. Vi skulle se Lars Vegas trios 25 års jubileum av julskivan konsert, på Scala teatern i Stockholm. Bara namnet utlovade att det skulle bli en upplevelse utöver det vanliga. Själv tog jag tåget upp medan min jetset kompis så klart skulle flyga. Vi strålade samman på en liten indisk restaurang som låg brevid teatern. Efter en god middag var det så dags att leta upp våra platser på Scala.

 Det var en väldigt skön blandning av folk i salongen, varav dom flesta var trettio plus och uppåt. När Vegas och grabbarna intog scenen så blev det väldigt uppenbart att detta var något utöver det vanliga. Jag tror aldrig att jag upplevt en sådan stämning i publiken någon gång tidigare. Folk klappade takten och sjöng med i varenda ord från början till slut. Det var en helt fantastisk upplevelse. Kvällens bästa var det öronbedövande jublet när den sedan 2009 avhoppade medlemmen Anders plötsligt dök upp på scenen. Jag gillade låtvalet som spelades och att de hade med skoter ljuden som på skivan. Som sagt en helt fantastisk konsert. Nu kommer Lars Vegas till Trädgårn i Göteborg den 12 December, bara så ni vet. Kanske så syns vi där.




söndag 3 december 2017

24 års väntan äntligen över...

I går var den långa väntan äntligen över. Vi var ca 5000 på plats och jag misstänker att flertalet av dem som var där hade väntat på detta sedan 1993. Det hade jag och min långhåriga skäggbrorsa Håkan i alla fall. Jag snackar så klart om Helloweens pågående världsturné Pumpkins united. Alla de tidigare medlemmarna har återförenas och bjöd på en tre timmars show i Partille arena. Detta var årets stora hårdrockshändelse och den enda spelningen i Sverige. När Håkan mejlade att han köpt biljetter till oss så blev jag väldigt lycklig. Så när nu lördagen kom och vi satt på läktaren och väntade på att det skulle börja så var det lite pirrigt. Skulle de leva upp till våra höga förväntningar?  ( Och ja, vi satt ner, vi är ju inga ungdomar längre även om man kan tro det när man ser oss.) När Michael Kiske tog första tonen så stod allt hår rakt upp på mina armar och ett extremt fånigt leende spred sig i hela mitt ansikte. Då visste jag att detta kommer att blir bra. Eller bra, jag menar så klart att det var fruktansvärt bra, så bra att man vill frysa tiden och att det inte ska bli den där sista låten. Fast när man avslutar med "I Want Out" så är man förlåten.  
Jag tar så klart för givet att alla vet vilka Helloween är och viktigare än så, vem Michael Kiske är. För vet ni inte detta så har ni missat lite av meningen med livet.








1. Halloween
2. Dr. Stein
4. If I Could Fly
5. Are You Metal?
6. Rise and Fall
7. Waiting for the Thunder
8. Perfect Gentleman
9. Starlight / Ride the Sky / Judas
10. Heavy Metal (Is the Law)
11. Forever and One (Neverland)
12. I Can )
13. Livin’ Ain’t No Crime
15. A Little Time
16. Why?
17. Sole Survivor
18. Power
19. How Many Tears 
Extranummer:
20. Invitation
21. Eagle Fly Free
22. Keeper of the Seven Keys
24. I Want Out 

söndag 26 november 2017

Uggla och Odissi...

Det har varit en händelserik helg med besök i både Stockholm och Uppsala. Anledningen till detta resande var att Stina skulle dansa på en konsert på lördagen som hette Från Fyris till Ganges i Uppsala. Klockan ett skulle vi vara där. För mig passade denna tiden ypperligt bra, då det har varit en slaguggla på Långholmen i ca två veckor som jag ville hinna se. Jag var på Långholmen och smög redan när det började ljusna med flera andra skådare. Efter ungefär en timmes letande så hade ugglan hittats uppe i ett träd. Det blev en underbar obs av en helt fantastiskt vacker och mäktig fågel.

På konserten i Uppsala var Stina som vanligt i en klass helt för sig själv. Hon trollband publiken och jag kände mig väldigt stolt över henne. Resten av föreställningen var enbart blandad musik och det var en del spännande instrument att lyssna på. Jag tyckte det var ganska bra men som ofta i sådana här sammanhang lite väl långdraget.


Nötskrikan varnar och skriker





Sveriges Odissidrottning



söndag 12 november 2017

Stormsvala...

Det började som en plan att jag och Freddy skulle åka till Örebro och leta hackspett i lördags. Men när väderprognosen ändras från strålande sol till regn och snö, då ville vi inte längre vara med. Vi fick oss att hitta en plan b. Leka skulle vi och det skulle storma på västkusten så vi bestämde oss för Skåne istället. I och med att Freddy kan prata skånska flytande så kände vi oss ganska trygga med lokalbefolkningen.

Vi började på Kullaberg där vi fick se en massa jagande havssulor, några tretåiga måsar och en storlabb. Dock var vinden så stark att det var svårt att hålla i kikaren att vi fick ge upp. Vi bestämde oss för att åka till Båstads hamn, där det alltid brukar blåsa in något kul vid storm. På vägen dit gjorde vi en liten avstickare till stora Vång där vi plockade in rostand och både mindre och vanlig sångsvan.

I Båstad såg vi inget speciellt och hade precis satt oss i bilen när det kom ett larm om stormsvala i Laholmsbukten. Freddy ringde en kompis som var där och fick rådet att åka tillbaka till hamnen, den kommer dit. Men på något sätt så kom den inte där vi stod utan larmades längst ute på piren. Freddy fick efter ett snabbt samtal rådet "åk till kattvik så har ni en sista chans att få den". Det är tur ibland att det inte är så mycket poliser ute på vägarna, för jag tror inte att dom skulle uppskattat den farten vi körde i. Väl vid kattvik kom ingen fågel utan ett nytt larm att svalan höll sig runt piren i Båstad. Efter en ny vansinnes tur sladdade vi in på parkeringen och sprang mot piren över stranden. Med blodsmak i munnen och andningsbesvär fick vi höra att den precis flugit väster ut. Besviken är inte ord nog för hur vi kände det. Det blir inte bättre när folk ska berätta hur nära den var och hur fint dom såg den. Snacka och strö salt i såret. Men som alla sagor har även denna ett lyckligt slut. Den lilla stormsvalan kom tillbaka några gånger och bjöd på en uppvisning. Den flög till och med över en överlycklig Freddy på piren och blev jagad av en kråka, innan den tillslut drog vidare.
Vilket underbart kryss vi fick, lätt att det var värt allt jobb. På något sätt känner man sig mer värd krysset, när det sitter långt inne.

Rostand

Mindre sångsvan till vänster, sångsvanar till höger

Snösparv

Stormsvalan flyger förbi

Stormsvala



Glada och ganska snygga killar