24 års väntan äntligen över...

I går var den långa väntan äntligen över. Vi var ca 5000 på plats och jag misstänker att flertalet av dem som var där hade väntat på detta sedan 1993. Det hade jag och min långhåriga skäggbrorsa Håkan i alla fall. Jag snackar så klart om Helloweens pågående världsturné Pumpkins united. Alla de tidigare medlemmarna har återförenas och bjöd på en tre timmars show i Partille arena. Detta var årets stora hårdrockshändelse och den enda spelningen i Sverige. När Håkan mejlade att han köpt biljetter till oss så blev jag väldigt lycklig. Så när nu lördagen kom och vi satt på läktaren och väntade på att det skulle börja så var det lite pirrigt. Skulle de leva upp till våra höga förväntningar?  ( Och ja, vi satt ner, vi är ju inga ungdomar längre även om man kan tro det när man ser oss.) När Michael Kiske tog första tonen så stod allt hår rakt upp på mina armar och ett extremt fånigt leende spred sig i hela mitt ansikte. Då visste jag att detta kommer att blir bra. Eller bra, jag menar så klart att det var fruktansvärt bra, så bra att man vill frysa tiden och att det inte ska bli den där sista låten. Fast när man avslutar med "I Want Out" så är man förlåten.  
Jag tar så klart för givet att alla vet vilka Helloween är och viktigare än så, vem Michael Kiske är. För vet ni inte detta så har ni missat lite av meningen med livet.

1. Halloween
2. Dr. Stein
4. If I Could Fly
5. Are You Metal?
6. Rise and Fall
7. Waiting for the Thunder
8. Perfect Gentleman
9. Starlight / Ride the Sky / Judas
10. Heavy Metal (Is the Law)
11. Forever and One (Neverland)
12. I Can )
13. Livin’ Ain’t No Crime
15. A Little Time
16. Why?
17. Sole Survivor
18. Power
19. How Many Tears 

Extranummer:

20. Invitation
21. Eagle Fly Free
22. Keeper of the Seven Keys
24. I Want Out