Sibirisk piplärka...

Eftersom det finns ett ordspråk som säger "man skall smida medan järnet är varmt" så åkte jag och Freddy till Hittarp igår. Där fanns en sibirisk piplärka ( tredje fyndet för Skåne ) som vi gärna ville se. Den var ganska knepig eftersom den tryckte långt inne i hög vass eller gräs. Men om någon av alla skådarna som var på plats plöjde genom vassen så flög den upp och bytte gömställe. Två gånger gjordes detta och vi fick en snabb glimt av den. Nytt livskryss för oss båda och mitt tredje nya kryss på tre dagar.

Dom flesta andra skådarna såg den också men inte alla. Men nu var det två äldre gubbar som började klaga och gnälla på att fågeln blev stressad och att fler skådare var på väg så så att nu skulle minsann fågeln få vara i fred. Jag fick en känsla att det inte riktigt var hela sanningen och viskade till Freddy att det är bara för att inte deras polare inte är där som dom gnäller. Så vi var bara tvungna att stanna kvar en stund för att få se hur detta skulle utvecklas. 

Mycket riktigt, när gringubbarnas kompis var på plats tyckte dom att han skulle gå ner i vassen och stöta upp den. Den ena sa " jag kan inte göra det för jag har ju sagt till alla andra att låta bli, fast det är det enda sätter om du vill se den". Kan det vara detta man kallar dubbelmoral? Vi lät dom stå och våndas en extra stund innan jag högt och tydligt sa till Freddy " Fixar du fram den". Han meddelade alla som var på plats att om en minut så får dom vara redo. Det var många ögon par på Freddy när han smög in i vassen och stötte upp den. Han kunde till och med fota den där den satt innan den lyfte. Alla var nöjda och fågeln lämnades i fred. Gubbarnas kompis gick fram och tog Freddy i hand och tackade för hjälpen och gubbarna var glada. Lite pinsamt från deras sida kan man tycka och jag kan bara hoppas att dom själva insåg det...

Sibirisk piplärka

Mink