Darjeeling och dåliga nyheter...

Nu är jag tillbaka efter ett liten men händelserik tur till Darjeeling...

Efter att jag och min guide tagit nattåget till Siliguri väntade en tre timmars jeep färd upp för berget...Då detta var en lågbudget tripp så fick vi knö ihop oss i en jeep med nio andra så man satt lite trångt..När vi hoppat ur bilen väntade en två timmars vandring till byn där jag skulle bo och såklart var det brant uppför hela tiden...

Det var verkligen jobbigt och det kändes som att syret inte riktigt räckte till...

Berget var fullt av dimma vilket gjorde att man inte inte såg så långt men det blev mer magisk så...

När vi kom fram var jag helt slut och genomblöt av svett..

.Byn låg väldigt fint på bergssluttningen och bestod av ett tjugotal små hus...Dom odlade alla sina grönsaker själva så lunchen vi bjöds på smakade väldigt  bra...Här bytte jag ut min guide mot en som bodde i byn och vi gick ut och skådade fågel på eftermiddagen...

På kvällen hände det som inte borde få hända...Jag blev sjuk..Det var så kallt i mitt hus att jag skakade av dels av kylan ( det var mycket kallt ) dels av febern...Och om inte det var tillräckligt så blev jag dålig i magen också...

På morgonen var vädret klart och utsikten var suverän med flera höga snötäckta berg...Själva morgonturen för att kolla fågel blev inte speciellt bra för jag var så dålig och det kändes som jag hade bomull i huvudet...Tillslut fick guiden bära min kamera för jag hade problem att bara ta mig fram...

Efter några timmars vila skulle jag påbörja min mardrömsresa tillbaka till Kolkata...Vandringen funkade tack vare att det var nerför och jeep resan gick ganska ok bara det att den stannade på busshållplatsen och jag skulle till tågstationen...Det fick bli riksaw med sju andra och trångt igen...Mitt tåg skulle inte gå förrän 05,35 på morgonen efter så jag tog in på ett billigt hotell för att få sova lite och ha tillgång till en toalett...

Den åtta timmars tågresan var också den en prövning...Jag vågade inte dricka något för magens skull och det var väldigt högljudd...En satt och sjöng karaoke till sin mobil, en pratade i telefon konstant i sju timmar och jag lärde mig en sång om en nallebjörn efter att ha hört det om och om igen minst trettio gånger...

Nu är jag i alla fall hemma och jag har överlevt...Dom säger ju att det som inte dödar en stärker en...Hoppas att det stämmer...

Det visar sig att jag har fått en parasit i kroppen, för att jag har klappat hundarna utanför...Det känns lite tråkigt för dom törstar efter närhet och klapp...Så nu får jag äta  stark medicin och hoppas att det går över innan vi skall åka vidare på tisdag...Så konstigt det blir ibland...